I denna artikel:
NEO är det nuvarande namnet på kryptovalutan som tidigare kallades Antshares (grundades 2014).
NEO förlitar sig på en öppen källkodsdriven decentraliserad plattform. Bastillgången för NEO-blockkedjan är NEO-token, som genererar GAS-tokens. GAS-tokens kan användas för att betala de transaktionsavgifter som krävs för användning av NEO-nätverket. Systemet har inbyggd inflation för GAS, bestående av en algoritm som är utformad för att frigöra 100 miljoner GAS under ungefär 22 år.
Genesis Block innehöll 100 miljoner NEO, varav 50 miljoner såldes till tidiga investerare medan de andra 50 miljonerna var låsta i ett smart kontrakt. Varje år låses 15 miljoner NEO-tokens upp från det smarta kontraktet och överlämnas till NEOs utvecklingsteam som använder dem för att finansiera utvecklingsarbetet för NEO-systemet.
Antshares grundades av Da Hongfei och Erik Zhang 2014.
Det publicerades på GitHub 2015 och vitboken för kryptovalutan släpptes i september samma år.
Antshares ommärktes i juni 2017 och blev NEO. Tillsammans med ommärkningen avslöjade teamet bakom kryptovalutan sin vision om att bygga en ”smart ekonomi” baserad på blockkedje-teknik, digitala identiteter och smarta kontrakt (som kan användas för att digitalisera tillgångar).
En ny organisationsstruktur tillkännagavs av Da Hongfei 2018.
I den här nya strukturen har det tidigare NEO-rådet delats upp i tre delar: NEO Foundation, NEO Global Development (NGD) och NEO Global Capital (NGC). NEO-stiftelsens ordförande är Honfei och Zhang tillsammans, och det är stiftelsen som finansierar både de operativa enheterna NGD och NGC.
I mars 2018 fick NEO-ägare 1 ontologi (ONT) -token för varje 5 NEO som hölls i deras plånbok.</p >
ONT-tokens används som röstkort, vilket ger NEO-ägare möjlighet att rösta om saker som berör NEO-systemet, till exempel systemuppgraderingar.